gemigingenvitskitgemigafrobeat

Så har nog många lärare tänkt i våran skola. I går åkte klass 9E i väg till ett ställe med samarbetsövningar för att få bättre sammanhållning i klassen. Ni förstår att klass 9E har haft 5 lärare på 5 terminer. Att säga taskiga saker till varandra är vardag, att inte veta vilka som är ens riktiga vänner är vardag och att gå runt med en stor boll av orlighet i magen är en sådan känsla som har träffat många i min klass när de kommer till skolan. Falskhet, elaka ord och annat som är trist existerar också. Så där var vi! En hel dag för att komma varnadra närmare och bli en bättre klass med hjälp av några övningar. Hur slutade det? Vi hade det faktiskt  trevlig , de kändes nästan som att vi var en stor grupp kompisar som skrattade åt samma saker med varandra och inte åt varandra. Även fast de var skit kallt så klarade vi av att vara tillsammans och samarbeta i en grupp. Tusen tummar upp för det! Då tänkte man att de här var en början på något bra.

Sen skulle alla åka hem. Alla tjejer förutom jag åkte i väg i en bli och lämnade mig ensam med ett gäng killar och en lärare. Louise och Jossan var borta den dagen, men de hade de vetat sen tidig morgon. Ensamhet som vissa av tjejerna hade skrivit över 8 sidor om i en novell. 

I dag var det en okej dag. Saker och ting har förändras.